Siljan • Orsasjön • Österdalälven
Dalarna är landskapet där en stor del av Sverige lärde sig hålla i ett spö. Inte för att vattnet skulle vara bättre än i Värmland eller Jämtland — det är det inte, direkt — utan för att så många familjer har ett sommarställe inom en timme från Siljan, och ett spö i båthuset hör till inredningen.
Sjön ligger i ett hål slaget av en meteorit. Siljansringen är omkring 377 miljoner år gammal och ungefär fem mil bred, och nedslaget sänkte block av betydligt äldre havsbotten ner i ringen där erosionen inte kom åt dem. Det är därför det finns ordovicisk kalksten här och granit nästan överallt annars i landskapet. Fisken bryr sig inte om geologi. De grunda kalkstenshyllorna värms fortare i försommaren, och det är värt att veta när man väljer var man ska börja första veckan i juni.
Stor, öppen och nyckfull, över 120 meter djup på mitten, med Mora i norr och Leksand i söder. Vinden avgör dagen här mer än utrustningen gör. När det blåser från nordväst blir mitten av sjön ofiskbar i en liten båt, och det förnuftiga är att lämna öppna vattnet och arbeta vikarna kring Rättvik i stället. Gädda och abborre är vardagsfångsten. Röding och sik finns där också, djupare och betydligt svårare, och den som säger att de är en säker sak säljer någonting.
Sammanbunden med Siljan i norr, mindre, kallare, och den att välja om man vill ha lugn. Det är också det här vattnet folk menar när de pratar om pimpelfiske i Dalarna — slutet av februari in i mars, när isen är tjock och ljuset kommer tillbaka.
Älven kommer ner från Älvdalen och mynnar i Siljan strax öster om Mora, och den är hela anledningen till att harr och öring står på menyn. Älvfiske är en annan sport än sjöfiske: man vadar, man läser strömkanter, och vissa dagar får man ingenting och åker hem nöjd ändå. Reglerna på sträckorna är strängare än på sjön och skiftar från sträcka till sträcka — kolla innan du kastar, inte efter.
Väster om Mora blir kartan vatten och gran. Det är hit vi tar familjer: grunt, skyddat, fullt av abborre som hugger för en nioåring även en dålig dag. Ingen fotograferar en abborre på 150 gram för väggen. Många minns att de fick en.
Juni till september är det enkla svaret. Tidig juni för abborre på de grunda uppvärmda partierna, högsommar för gädda längs vasskanterna, september när vattnet svalnar och de större gäddorna börjar äta ordentligt igen. Juli är den tätaste månaden på Siljan — Vasaloppsbygden fylls på sommaren också — så vill du ha stranden för dig själv, kom sista veckan i augusti.
Vintern står på egna ben här. Pimpelfiske på Orsasjön i mars: en termos, ett borrat hål, inget ljud alls. Isen är aldrig ett datum i kalendern — fråga i byn innan du går ut på den, varje år är olika.
Du behöver fiskekort för i stort sett varje vatten som nämns ovan. Det fria handredskapsfisket gäller havet och fem stora sjöar: Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Siljan står inte på den listan, och inte något annat i Dalarna heller.
Det är heller inte ett kort för hela landskapet. Siljan, Orsasjön och älvsträckorna ligger under olika fiskevårdsområden, vart och ett med egen prislista, fångstbegränsning och fredningstid. iFiske säljer de flesta. Resten hämtar du i en lokal butik eller på en bensinstation, och några älvsträckor har dessutom tak för hur många spön som får vara på vattnet per dag.
Vi sköter allt det här åt gäster på våra turer. På egen hand: räkna med en kväll. Informationen finns, den ligger utspridd.
Mora ligger cirka 330 kilometer från Stockholm och ungefär fyra timmar med bil, längre om du hamnar i fredagsutfarten norrut. Tåg går till Mora och Leksand, men bil är skillnaden mellan att fiska en sjö och att fiska fem. Från vår bas i Filipstad tar det runt tre timmar över skogsvägarna genom Malung, och därför dyker Dalarna upp i våra program som en förlängning på två eller tre dagar.
Är det rekordgäddan du är ute efter, stanna i Värmland. Kom till Dalarna för de veckor när fisket delar dagen med allt annat.
Två eller tre dagar på Siljan och Österdalälven, kort och båt ordnat innan du kommer